God morgon. Eller, min morgon har inte varit så god om jag ska vara ärlig. Som vanligt har jag sovmorgon till 11 och idag hann jag och Marcus till och med morgonmysa lite, men här ligger jag nu, påklädd och klar i sängen, men jag sjukanmälde mig precis. Svettig, otroligt hängig och trött är adjektiv som beskriver mig perfekt idag. Jag känner mig så himla hängig. Hängig är verkligen rätt ord. Ont i huvudet har jag också (hade ont i hvuudet hela dagen igår med). Jag ska faktiskt hoppa in i duschen och sedan krypa ner under täcket och hoppas på att må bättre i eftermiddag. Vet inte ens om jag orkar duscha, kanske kryper ner under täcket direkt istället. Har i alla fall lite nötter att trösta mig med (sista dagen med onyttigheter idag, det gäller att passa på!). Kryper faktiskt ner under täcket nu. Mysigt. Vad har ni friska människor för er idag?
Åh, vad jag saknar dig idag. Det sägs att tiden läker alla sår, men jag börjar faktiskt undra. Nu har chocken lagt sig och jag har förstått att du aldrig kommer komma tillbaka. Ditt öde var att bli sjuk och dö innan du blev stor. När du dog var du bara en stackars liten kattunge och det gör mig så himla arg. Det är i sådana här stunder man märker hur jävla orättvist livet är och det är så himla lätt att bli arg och bitter. Jag skulle kunna skriva 10 A4 om hur arg jag är på livet som tog dig ifrån oss så tidigt, som gick in i din kropp med ett hemskt virus som sakta, men säkert dödade dig. Men det här inlägget ska jag tillägna dig med kärlek. Jag vet att du inte kan läsa det här, men för mig känns det bättre att skriva i alla fall.
 
Ditt namn var Arwen och du var faktiskt i en klass för sig. Du var dominant, hårthänt mot Bildo och kunde verkligen säga ifrån. Du skulle alltid ligga i knät och vara med, du ville alltid ligga och mysa. Ibland kom du inmjauandes mitt i natten och skulle lägga dig i armvecket och slicka och mjölktrampa och det var så himla mysigt. Det som gör dig så speciell är att du var så perfekt. Bilbo kommer ju växa upp och kanske bli lite halvtråkig (för vi alla vet att kattungar är extra mysiga och extra busiga, katter, precis som människor, åldras och blir lite slöare och lite tråkigare), men dig kommer vi alltid känna som världens finaste och mysigaste Arwen. Perfekta Arwen. Arwen som hade den finaste teckningen i ansiktet och Arwen som var världens mysigaste kisse. För det var du faktiskt. Om jag kunde hade jag faktiskt gjort i princip vad som helst för att få dig tillbaka. För så kär är du mig. Så mycket älskar jag dig och så mycket vill jag ha dig här hos mig igen. Känna dina små tassar mot min arm och din sträva lilla tunga mot min kind. För du skulle ju alltid pussas och visa kärlek. Du ville alltid ligga tätt intill. Jag kommer alltid att sakna dig och vara arg på världen för att du inte fick finnas i mer än fem månader. Jag kommer aldrig glömma dig och jag kommer alltid att tänka tillbaks och undra varför det blev så här.
 
Jag hoppas med hela mitt hjärta att det finns något efter döden för annars är livet en elak plats till er som inte får chansen att leva. Jag hoppas att din fina lilla själ känner harmoni och mår bra. Jag hoppas att du finns, för annars vet jag inte vad jag ska känna. Då vet jag inte hur jag skulle kunna gå vidare. Min älskade, lilla larv. Du kommer alltid vara min favorit ♥
LÄRA MIG TA HAND OM MIN KROPP & ÄTA HÄLSOSAMT
Det här kommer kanske komma som en chock för er (läs med ironi), men jag har alltid haft en ganska osund relation till mat. Tyvärr är jag den typen av människa som fullkomligt älskar skräpmat. McDonald's är typ meningen med livet för mig (haha nej men ni fattar). Chips är en av alla mina passioner och jag är bara så lycklig när jag äter. När jag får moffa. Det är inget fel med att moffa och äta onyttigt så länge man gör det med måtta och så länge man rör på sig. Vill även få in som en rutin att träna flera gånger i veckan. Jag är egentligen en sporttjej som har tränat mycket och knappt suttit still. Nu har jag varit så förslappad i två års tid att jag verkligen känner att det är dags att börja träna på riktigt. När man inte har fotboll fem gånger i veckan får man ta till andra medel som att träna på gym och gå många promenader.
 
SKRIVA MINST EN BOK
Från början har det här bara varit en löjlig liten dröm som jag nästan funnit mig i inte kommer uppfyllas, men ju närmare studenten kommer desto mer sugen blir jag på att börja skriva på riktigt. Komma på en story. Skriva om kärlek, svek och ungdomar. Förbjuden kärlek, påhittad fantasy eller kanske bara om hur det är att vara tonåring på 2010-talet. För det är faktiskt inte så lätt. Kanske kan jag hjälpa någon i framtiden med mitt skrivande. Kanske finns det någon där ute som behöver ta del av mina tips och råd. Vi får se. Just nu lutar det mer åt roman-hållet. Jag vill låta fantasin flöda.
 
BILA IGENOM USA & BACKPACKA I AUSTRALIEN
Konstigt mål kanske vissa tycker, men det tycker inte jag. Innan jag dör ska jag ha gjort det här - besöka USA och Australien. Vandrat runt på Manhattans gator, besökt Disney Land, spelat på casino i LA och solat på stränder i Miami. Jag vill även se Australiens extraordinära landskap. Jag vill se kängurur och prova på att surfa, ta kort på alla sevärdheter jag hittar och göra ett fint fotoalbum. Två månader i USA och två månader i Australien. Det vill jag göra innan jag utbildar mig.
 
HITTA ETT JOBB JAG ÄLSKAR ATT GÅ TILL
Hur givande jag än tycker att undersköterskeyrket är kommer jag inte ifrån hur krävande det är psykiskt. Jag har ingen aning om det bara känns så här nu i början för att det är läskigt, men jag är faktiskt väldigt rädd inför kommande yrkeslivet som uska. Vi har så stort ansvar och jag är ju bara en liten 19-åring. Hur ska jag kunna ha hand om människors liv? Om deras välmående? Var jag än hamnar hoppas jag att det är någonstans där jag ständigt mår bra. Jag vill jobba på en plats där jag knappt vill gå hem. Okej, SÅ roligt behöver det inte vara, men ni förstår grejen. Jag vill ha ett jobb som jag tycker väldigt, väldigt mycket om. Om det är på KSS, ett kontorsjobb eller som skolkurator återstår att se.
 
LEVA LYCKLIG I ALLA MINA DAGAR
Som den 19-årig jag är har jag inga planer på familj och så än, så jag kan liksom inte säga att mitt mål med livet är att få tre barn och bo i villa, för det vet jag inte än. Det jag vet är att vad jag än bestämmer mig för att göra - bilda liten/stor familj, vara förevigt ung och aldrig skaffa barn eller ha ett hus fullt med katter - vart jag än hamnar och hur mitt liv än ser ut vill jag att jag ska vara lycklig. En sak är jag säker på, och det är att jag vill vara sambo. Meningen med livet är kärleken. I alla fall för mig. När jag är 40 hoppas jag att jag antingen har en utbildning till ett yrke jag älskar eller jobbar på som undersköterska och verkligen trivs, eller så vill jag vara framgångsrik journalist/författare eller varför inte skolkurator/psykologisk coach? Jag har många drömmar och hur det än blir vill jag att jag ska ha det bra.
 

 
Bjuder på en glad liten brunett-bild. Tycker ni att jag är finare i brunt hår? :)
 

 
Känner verkligen en skräckblandad förtjusning när jag tänker på framtiden. Vem ska jag bli? Vad ska jag göra? När vill jag göra vad? Jag har så många frågor och inga svar finns. Nu i sommar ska jag ju jobba som undersköterska på sjukhuset, avdelning gynekologi. Där finns det lite allt möjligt, dock enbart kvinnor. Det kan både vara patienter som kommer in för aborter och som har en x-graviditet (när ägget inte nått livmodern och fastnat i äggledaren), men det finns också kvinnor med bröstcancer, livmoderhalscancer m.m. Det finns lite av varje. Jag praktiserade där i tvåan och tyckte faktiskt att det var väldigt tufft. Kul, men tufft. Psykiskt alltså. För det första är det jobbigt att se unga cancersjuka människor som vet att de kommer dö inom något år. För det andra tycker jag att det är läskigt att jobba på sjukhus. Att ha det ansvaret och att vara omgiven av sjuksköterskor och barnmorskor ger mig faktiskt lite halvångest. Jag har ju aldrig jobbat förut och så ger jag mig på ett sådant här yrke... Känner lite "vad har jag gett mig in på"... :) Kanske känns bättre efter sommaren.
 
Äh, det kommer nog lösa sig! Det som är så bra med framtiden är att man har all makt själv. Jag kan välja hur jag vill att min framtid kommer bli. Det är det som är så himla bra. Om det skiter sig med yrket i Skövde kan jag bara flytta till någon annan stan och försöka bygga mig en karriär (haha jag tror typ att jag aldrig kommer lyckas här och alla chefer kommer prata om mig så jag aldrig kommer få ett jobb). Hmmmm...... Som sagt löser det sig nog. Hoppas jag i alla fall.
 
Vad har ni för framtidsplaner? Vad är era drömmar?