Det går kämpigt med kosten. Sedan jag var sjuk har jag haft svårt att komma igång med nyttiga vanor varje dag och innan var jag verkligen superduktig. Jag går runt med ständigt dåligt samvete och smygväger mig på gymmet (som jag väger 2 kg mer på än på den stora vågen jag väger in mig på) och gråter över att den inte visar några minus. Okej, inte riktigt, men nästan. På fredag ska jag väga och mäta mig och jag är så ångestfylld inför det!!! Jag kommer bli så ledsen om jag inte har gått ner 3 kg till. 74.7 vill jag väga. Vägde ju 77.7 sist. Jag känner mig jättemycket smalare (ska visa en bild sen) men vågen visar annat. Har i och för sig haft mens precis och sist jag hade mens samlade jag på mig massa vätska och vägde samma som förra månadens vikt (smygvägde mig då också...) men sedan på invägningen veckan efter hade de "kilona" försvunnit. Hoppas verkligen på minus alltså. 
 
Åh, om jag väger 74.7 på fredag kommer jag väga 71.7 kg i början av juli, 68.7 kg i början av augusti, 65.7 kg i början av september, 62.7 kg i början av oktober, 59,7 kg i början av november och 56,7 kg i början av december. Cirka 54 kg till julafton vilket är min målvikt. Typ. 55 - 60, någonstans där. Vill ju gärna ha BMI 20 (ja, jag tror på BMI om man inte har massvis med muskler) och det är typ det optimala enligt mig. Visst är 22 inte dåligt heller men jag vill så gärna vara lätt. Kunna röra mig utan att känna mig tung. Jag vet hur det är att väga 56 och 2 kg till skadar inte. Det är ju inte underviktigt liksom (vet inte varför men känner att jag måste försvara ett så pass lågt BMI). Men jag vet att mitt värde inte sitter i min vikt. Jag har inte glömt av det. 
 
Här har ni en före/efter bild. Vet inte om det syns så mycket för min hand är ivägen på före-bilden, men ser ni att det är ganska "platt" "där nere" på efter-bilden? Där venusberget börjar? Alltså där tjejer har mensvärk/där livmodern sitter? På före-bilden sticker det ut massvis där så det är en ganska stor skillnad. Det känns kul :) Så även om jag inte har gått ner så mycket jag vill tills på fredag kan jag ju ändå känna mig nöjd... För jag kämpar på och ibland går det ju lite mer kämpigt än andra gånger. 
 
 
Mensvecka aka Fuskvecka. Man lägger ändå på sig massa vätska och så länge man inte äter över sina kalorier (så man inte går upp i vikt) är det okej att unna sig tycker jag. Kroppen cravar ju (i alla fall min) socker och allvarligt talat - vi har fruktansvärt ont i vår mage för att livmodern krampar ut blod ur vaginan i en hel jävla vecka (vissa lite kortare) - är vi inte värda att ge efter för sötsuget? Det tycker faktiskt jag. Sååå jag åt precis en tallrik glass. Jag tränade vid lunchtiden (Indoor 45) och efter det åt jag en halv kyckling så jag har ju ändå varit nyttig idag. Jag kommer fortfarande bara äta 1800 kalorier idag och på så sätt gå ner i vikt. :) 
 
Hur går det för er med träningen och kosten? För mig går det si sådär. Jag håller mina kalorier men äter inte så bra mat tyvärr. Men jag tror att anledningen till att jag inte har gett upp är för att jag har låtit mig falla tillbaka till onyttiga vanor i några dagar. Annars blir det för stort och övermäktigt. Och jag går ju fortfarande ner i vikt så då är det ingen fara tycker jag. Nu har jag mens och då är livet tillräckligt jobbigt. Som ni kanske vet har jag ju en menssjukdom som heter endometrios så min mens är lite värre än de flestas. Det är ganska sugigt att halva månaden vara påverkad av mensen (det är garanterat många andra också, endometrios eller inte). 1 vecka innan mens = PMS och superömma tuttar. 1 vecka = mensvärk från helvetet + blod från vaginan. Alltså går halva månaden åt av mens mens mens. Fyfan alltså. Så därför tänker jag unna mig den här veckan. Men det är påt igen nästa vecka (jag ska inte moffa massa godis hela dagarna så klart, idag har jag ätit min dos socker och imorgon kanske jag inte ens är sugen. Jag tänker bara inte gå runt och hålla mig som jag annars gör). Och om 1.5 vecka åker vi utomlands!!! WIIE! :D