Idag fick jag min(a) diagnos(er). Jag har bipolär sjukdom typ II - och just nu uppfyller jag även kriterierna för en ADHD-diagnos. Tidigt in i utredningen kom vi fram till att jag i alla fall hade ADHD som barn, men ADHD kan läka ut och det vet vi inte om den har gjort på mig förrän jag blir stabil i mitt mående. Min obehandlade bipoläritet kan nämligen ge symptom på ADHD så därför är inte den diagnosen faställd än. Så där är det fortfarande ett litet frågetecken även om jag JUST NU har många symptom som tyder på att jag faktiskt har det. Men tillbaka till min bipolära sjukdom - det är en sån otrolig lättnad att ha fått på papper varför jag är som jag är och varför jag mår som jag mår. Det är så himla, himla skönt. Att liksom veta varför jag ibland blir så euforisk och hypomanisk att jag shoppar upp alla mina pengar, köper djur jag sen inte orkar ta hand om och varför jag ibland blir så låg att jag inte orkar ta mig upp ur sängen. Typ II är en mild  variant av typ I så denna kan faktiskt bli bättre mer träning, men jag har fått medicin utskriven som jag ska fundera på om jag vill ta. En stor biverkning är viktuppgång så jag vet inte om jag vågar prova. Vissa har gått upp 10 kg på en månad och det vore så otroligt jobbigt om jag gick upp så mycket. Det hade verkligen framkallat en depression till nu när jag äntligen är på väg upp... Min läkare sa att det bara är aptiten som ökas när man äter den här medicinen, men jag har läst på och på FASS står det att metabolismen sänks så jag har lite panik nu. Får ringa psykiatrin imorgon och bolla lite tankar... Men SKÖNT att ha fått diagnos i alla fall. Jag kommer få psykolog-hjälp också så jag blir väl kallad när det är min tur (finns ju kösystem). Äntligen kommer jag få hjälp!
Amelia Olsson
( http://ameliaolssonn.blogg.se/ )

Åh vad härligt att du har fått reda på vad det är som påverkar dig. Det måste vara frustrerande att gå runt och undra över det för då blir det säkert lättare att må dåligt över det också. Hoppas du får bra psykologihjälp och att du känner att det hjälper. Kram!

Svar: Tack så mycket, fina du! Ja, det har varit ganska frustrerande. I alla fall när det inte "går över". Tack så himla mycket! Kram på dig också.
Linnea Dahlström

Amanda Lindgren

Vad skönt att du äntligen fick svar på vad det var!
Jag ville bara droppa in här och säga att jag blir förvånad när du skriver att du och din läkare kom fram till att du hade ADHD som barn men att det kan ha "läkt ut". ADHD är ingenting man drabbas av under en tid eller som man bara kan få helt plötsligt senare i livet. Det handlar om signalsubstanser som finns i hjärnan inte fungerar som de ska. ADHD har man hela livet, men man kan absolut minska symptomen med olika hjälpmedel. Det kan vara mindre starkt under barndomen och blomma ut när man blir äldre eller tvärt om, men man har det liksom alltid.
Det är olika för alla, vissa klarar att leva hela livet utan medicin och andra hjälpmedel och ser det som en "gåva" medan andra inte kan fungerar alls utan medicin och hjälpmedel. För mig som lever med ADD (ADHD utan H), så går det inte en dag utan att jag märker av att jag har ADD och jag har alltid vetat innan jag fick diagnos att det är något som inte stämmer.

Hur som helst, hoppas du får den hjälp du behöver och att allt kommer bli lite bättre. :)

Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?