Hej bloggen. Livet känns sådär just nu. Eller, egentligen går det ju bra för jag är i fas med alla grejer i skolan och jag är inte deprimerad längre. Marcus och jag har det också bättre än nånsin efter en lite halvkämpig period men jag är ändå inte lycklig. Jag vaknar mitt i natten och kan inte somna om och gråter relativt ofta vilket jag inte brukar göra. Livet känns bara allmänt tungt och jag är stressad. Längtar tills jag får en samtalskontakt nu i vår så att jag kan få hjälp med allt obearbetat och framför allt så jag kan få verktyg för att tackla dessa känslor. Blä.

Jag sitter just nu på tåget på väg till skolan efter många om och men i alla fall. Var verkligen nära på att inte lyckas ta mig dit idag igen men det gick tillslut. Det är så konstigt för jag är verkligen inte deprimerad men ändå är det som en spärr? Jag vaknar liksom flera timmar innan jag ska upp och bara GRÅTER. Visst kunde jag gråta någon gång varannan månad förut men verkligen inte såhär. Det är så jävla tråkigt. När är det min tur att må bra? Är jag dömd till ett liv där 80 % är skit och bara 20 % är bra? De där 20 % är fantastiska såklart men snälla varför fick jag så mycket skit??? Depression, ADHD, bipolär, ångest, endometrios, panikångest och tvångstankar. TACK LIVET
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?