Hej bloggen. Livet känns sådär just nu. Eller, egentligen går det ju bra för jag är i fas med alla grejer i skolan och jag är inte deprimerad längre. Marcus och jag har det också bättre än nånsin efter en lite halvkämpig period men jag är ändå inte lycklig. Jag vaknar mitt i natten och kan inte somna om och gråter relativt ofta vilket jag inte brukar göra. Livet känns bara allmänt tungt och jag är stressad. Längtar tills jag får en samtalskontakt nu i vår så att jag kan få hjälp med allt obearbetat och framför allt så jag kan få verktyg för att tackla dessa känslor. Blä.

Jag sitter just nu på tåget på väg till skolan efter många om och men i alla fall. Var verkligen nära på att inte lyckas ta mig dit idag igen men det gick tillslut. Det är så konstigt för jag är verkligen inte deprimerad men ändå är det som en spärr? Jag vaknar liksom flera timmar innan jag ska upp och bara GRÅTER. Visst kunde jag gråta någon gång varannan månad förut men verkligen inte såhär. Det är så jävla tråkigt. När är det min tur att må bra? Är jag dömd till ett liv där 80 % är skit och bara 20 % är bra? De där 20 % är fantastiska såklart men snälla varför fick jag så mycket skit??? Depression, ADHD, bipolär, ångest, endometrios, panikångest och tvångstankar. TACK LIVET


Fick mens idag (14 november). Nu när jag har en hormonspiral i livmodern har jag inte koll på min mens, utan den kommer när den kommer liksom. Som en våt, blodig och fruktansvärd överraskning. Inte undra på att jag varit så deppig den senaste veckan!! Dumma hormoner. Nu väntas bara sex dagars jävlig mensvärk! Faktum är att jag ligger och gråter nu för att det gör så jävla ont. Jag har den där sortens mensvärk som kommer i vågor. Inte den där det gör ont hela tiden. Var femte minut gör det sjukt jävla pissont i cirka 20 sekunder och ikväll gör det så ont att tårarna rinner. Fan som en jävla miniförlossning eller? Hur fan klarar kvinnor att föda barn undrar jag... Vi är fan powerwomen. Fatta vilken jävla bedrift. Inte nog med att vi i nio månader går runt med ETT LIV i vår kropp, när det sedan väl ska ut har vi sjuka smärtor i magen följt av bristningar i fittan pga ett huvud som kommit ut ur vårt FITTHÅL. Ja, jävlar säger jag bara.

Det känns så mycket bättre att prata om det tycker jag. Om mensvärken. Min blogg är ju min dagbok där jag skriver av mig och just nu behöver jag prata skit om så kallade lingonveckan. Lingonveckan låter så soft. Som en mysvecka då man unnar sig lingon en varm sommardag i juli. Men så är det inte. I själva verket ligger man i fosterställning klockan kvart över ett och förbannar sina föräldrar över att man blev född som kvinna. Det gör ju så. jävla. ont!!! 

Vi tjejer borde fan inte hata varandra. Vi borde inte tävla med varandra och vi borde inte bli avundsjuka på varandra. Vi borde ta hand om varandra. För hur snygg än Adriana Lima är och hur många h jag än spenderat på hennes insta och önskat att hon är mycket fulare i verkligheten, är hon en kvinna. Med mens. Stackars henne. Och stackars oss.