Kommentar från Alma:
En puls som stiger långsamt är att eftersträva då detta tyder på bra kondition. Maxpuls på 235 bpm är inte rimligt utan det måste vara något konstigt med maskinen du använder. Det är sant att maxpuls är genetiskt, men på ett ungefär kan du som kvinna räkna ut din maxpuls med formeln 206 - 80% av din ålder. (fx) = 206 – (0,80 x X ). Kolhydrater är inte vad som påverkar pulsen. Hög puls betyder att kroppen får jobba och anstränga sig mer ex. om du har en infektion i kroppen, druckit lite vatten eller utför högintensiv träning.  Lycka till med träningen!
 
Svar:
Jag svarade på detta snabbt sent igårkväll när jag hade skyhög feber på två minuter och jag vill få fram allt jag ville säga så jag tar om det här istället. 
 
En puls som stiger långsamt är att eftersträva då detta tyder på bra kondition.
För det första - vet du vad activio är? Min puls slår absolut inte i taket direkt för man ska ligga i olika zoner hela tiden. Blå zon, grön zon, gul zon och röd zon. Vi börjar alltid med uppvärmning där vi inte ska högde än grön zon vilket är runt 75% av vår maxpuls. Man ska vara lätt andfådd men det ska vara ganska behagligt. Så det klart att jag inte har 200 i puls efter två minuter.
 
För det andra - det beror väl lite på? Om man bara rakt upp och ned skulle börja springa så fort man bara kunde hade ju pulsen gått i taket. Det som tyder på bra kondition är hur snabbt pulsen går ner igen efter jobbig träning med hög puls.
 
Maxpuls på 235 bpm är inte rimligt utan det måste vara något konstigt med maskinen du använder. 
Nä jag tror heller inte att jag har 235 i puls, men jag använder det måttet när jag är på Activion för av någon anledning fungerar det. Jag har kommit upp i 216 så tror att min maxpuls kanske ligger någonstans vid 220. Det är absolut inget fel på "maskinen" (pulsbanden*) jag använder för jag har använt i princip alla pulsband då jag kört det här i flera år, och det är samma sak varje gång.
 
Det är sant att maxpuls är genetiskt, men på ett ungefär kan du som kvinna räkna ut din maxpuls med formeln 206 - 80% av din ålder. (fx) = 206 – (0,80 x X ). 
Jag har jag provat ta min puls snabbt efter en rush efter en löprunda (med mitt finger på handleden och räknat hjärtslagen i en minut) och den låg på drygt 200 och då var jag absolut inte lika trött som efter Activion. Så nej, min maxpuls är absolut inte 206. Och ska man räkna 206 - 80 % av sin ålder? Jag har hört 220 eller 226. Hur som helst finns det ingen bra forskning på att det verkligen stämmer så jag tror att det är väldigt individuellt. Allt jag vet är att jag verkligen inte har 206 i maxpuls och att jag har kommit upp i 216 på Activion.
 
Kolhydrater är inte vad som påverkar pulsen. Hög puls betyder att kroppen får jobba och anstränga sig mer ex. om du har en infektion i kroppen, druckit lite vatten eller utför högintensiv träning.  Lycka till med träningen!
Hmm, så du menar ju lägre desto bättre, för då behöver kroppen inte anstränga sig lika mycket? Och jag tror inte att kolhydrater påverkar pulsen, men att de påverkar MIG så att min kropp orkar prestera mer. Jag har ju bara mig själv att jämföra med och jag vet att för en månad sedan när jag i två månader gått på diet med ganska lite kolhydrater inte orkade upp med min puls. Jag kom knappt upp till 200 och det var absolut inte likt mig. Sedan åkte jag till Turkiet i en vecka och åt BARA massa kolhydrater och fyllde kroppen med bränse och vips så orkade min puls upp igen! Hur förklarar du det då? Var det bara vilan? Eller var det bara mycket mat överlag som gjorde det? :) Tack så mycket! 
Kommentar: Hej Linnea! Jag har läst din blogg ett bra tag nu och jag gillar den verkligen. Det som jag beundrar mest med din blogg är du är så öppen med allt i den och du tar upp saker som många kvinnliga bloggare inte tar upp. Visst, många skriver om att de hatar sin kropp och att de mår dåligt, men du gör det på en helt annan nivå som gör att det känns äkta och som många kan känns igen sig i. 

Jag själv har precis samma viktproblem som dig, jag skulle egentligen väga 15 – 10 kilo mindre men problemet är att jag är en livnjutare. Jag älskar chips, jag älskar vin, åker mycket bil och hatar att röra på mig. Jag är helt sinnesjukt lat och skulle jag bestämma så skulle alla få ligga i sina sängar hela dagarna. Detta märks både i min kropp och i mitt psyke. Jag började oroa mig för att jag skulle få diabetes, dö i fetma eller i hjärtattack. Men samtidigt så var jag så sinnesjukt lat för att ens göra något åt det. 

Men så en dag så bestämde jag mig för att bli vegetarian av den anledningen att jag äcklas av tanken av att äta något som har levt. Detta gjorde att jag fick en helt annan syn på mat och hälsa. Så om du verkligen vill förändra något i ditt liv så borde du bli vegetarian/vegan. Jag har varit vegetarian i 3 månader och har gått ner 5kg och mår så sjukt mycket bättre. Det är inte alls svårt och matlagningen blir så mycket roligare. Men glöm inte att äta varierat! Kram Emma
 
Svar: Hej Emma! Vad kul att du tycker om min blogg! Jag tackar för alla komplimanger. :) Vad kul att du känner igen dig i det jag skriver! Det är ju alltid skönt att känna att man inte är ensam om sina problem och jag tycker det är så sjukt drygt att alla romantiserar livet hela tiden. Om jag känner mig ful och fet ska jag kunna skriva det.
 
Haha livsnjutare är mitt mellannamn... Jag älskar att lyxa till varadgen med god mat eller godis!! Och jag tycker heller inte om att röra på mig. Lat är jag också. Jag kan liksom ligga och gråta i en hel kväll över min vikt, men ändå moffar jag godis dagen efter. Vart är logiken i det liksom... :P Nu vet jag ju inte vad du väger/hur lång du är så jag kan inte avgöra om du har en farlig vikt eller inte, men så länge du är lycklig och är beredd att ta konsekvenserna tycker jag inte att du ska oroa dig. Försök se det positiva i det hela... Du röker ju inte i alla fall ;) (Antar jag, eftersom du inte nämnde det i kommentaren).
 
Vad härligt att vegankost har fungerat för dig! Om jag inte hade varit lat hade jag nog också varit vegetarian. Jag tycker ofta synd om djuren men jag tycker om kyckling alldeles för mycket för att kunna sluta :( Och vad ska man äta?? Jag tycker cornfiléer (stavas det så?) är sjukt tråkiga och en McFeast-meny på donken är ju typ det godaste som finns... 
 
Jag vill återigen tacka för den fina kommentaren och önska dig fortsatt lycka till med vegan-kosten! Du verkar vara en superhärlig tjej så det spelar ju ingen roll om du är underviktig, väger 150 kg eller är världens lataste människa. Så länge du är snäll och god är det bra nog. Ibland känner jag bara att... Är målet att bli äldst på äldreboendet eller?? Om du nu hellre prioriterar ett underbart, lyxligt liv med god mat, vin, gottigheter m.m. framför ett långt liv (och det är ju inte ens säkert att det kommer påverka dig...) spelar det väl ingen roll? Tänk så sitter alla hurtbullar där sen, 98 år gamla, ensamma, trötta, men relativt friska som fan och önskar att de skulle degat/ätit/moffat/slöat mer... :P Njut på! Kram på dig Emma! 
Om du fick välja att leva i en TV-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
The Vampire Diaries eller True Blood!! Då hade jag gjort mig själv och Marcus till vampyr så kunde vi ha hett vampyrsex (inte för att vi inte har det nu, men har ni sett sexscenerna i True Blood? Och i TVD blir allt förhöjt så man blir typ craaaazy), bli sjukt framgångsrika och allmänt jävla skitbra! (Vad osvenskt av mig att blogga lite om sex...). Sedan kan man lura döden i TVD och det är ju alltid bra om någon olycka skulle ske...
 
Vad ville du bli när du blir stor, när du var barn?
Veterinär, men när jag kom till insikt i att man då behöver ha MVG i alla ämnen gav jag snabbt upp den drömmen. Japp, jag har alltid varit lat!
 
Du får veta att jorden kommer gå under om 12 timmar, vad gör du?
Får panik, säger hejdå till alla jag älskar, kramar Marcus (och släpper aldrig) och håller hans hand till slutet.
 
Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av motsatta könet?
Mycket. Jag hade nog blivit mer förstådd, inte haft en sådan "tuff" uppväxt (har haft lite problem med ilska m.m.) och framför allt blivit riktigt bra på fotboll, som målvakt dårå. Visst att man kan öva upp sin spänst, men jag är fan för kort för att vara målvakt i fotboll. Tro det eller ej, men jag var faktiskt riktigt bra som målis på 7-manna (hur svårt är det då, tänker ni nu, men jag menar bra som i att vinna en-mot-en-lägen genom att slänga mig på bollen och andra galna saker) och hade nog ganska stor potential för att bli bra i 11-manna också, men längden alltså... Mina ståtliga 163 (mätte mig häromdagen, jag har krympt 2 cm) centimeter räckte helt enkelt inte till.
 
Vad gör du om 10 år?
Om jag fortfarande är tillsammans med Marcus har vi kanske ett barn på g (fast vet inte ens om jag vill ha barn, men tror att jag vill det...) och då har vi säkert flyttat till en större lya (hahah, lya!). Antingen jobbar jag fortfarande som undersköterska eller så har jag utbildat mig till barnmorska/socionom. Om jag är singel bor jag utomlands, upptäcker världen och så.
 
Hur skulle du hantera att vinna flera miljontals kronor?
Inte så bra... Hade säkert köpt upp dem efter ett halvår. Jag är sämst på att hålla i pengar.
 
Vad tycker du om ordet hen?
Sjukt töntigt om man använder det för att man inte vill att det ska vara någon skillnad på män och kvinnor, men aspraktiskt om man inte vet vad det är för kön på någon eller om man ska skriva ett exempel så att man slipper skriva han/hon. Till exempel: din kompis har varit hos doktor - och du frågar: var hen bra? Du vet ju liksom inte om det var en kvinna eller man - så då är det bara att säga - hen! Men att använda ordet hen hela tiden, istället för han när det är en han och hon när det är en hon, tycker jag är sjukt löjligt.
 
Vad tycker du om köttkonsumtion?
Det är dåligt. I en perfekt värld skulle alla vara vegetarianer men okunskap och lathet gör att många (inkl. jag) är köttätare. Jag vill vara vegetarian eftersom alla stackars djur far illa, jag vill inte äta djur, men jag tycker ju att det är gott... Och det är omständigt (det tycker jag ju bara eftersom jag inte har någon kunskap om det). Försöker att inte tänka på det så mycket fastän jag egentligen borde... :(
 
Är du beroende av något?
Ja, socker. Kan inte låta bli. Ibland smygäter jag sockerbitar på jobbet. Skäms lite.
 
Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest, och varför?
Lazee – Rock Away -  Valhall. Helenaskolan. Pirr i magen pga förälskelser i äldre killar. Hångeltävlingar. Unga tonåren, helt enkelt!
Owl City – Vanilla TwilightPetter – Längesen - Sjukt förälskad i en kille från Kiruna. Jag var 15, vi träffades utomlands och skedade varje natt. Vi umgicks bara i två veckor men ni vet ju hur det är när man blir förälskad - det känns så mycket, magen pirrar så mycket att man tror man ska spy. Jag var så ung och han fick mig att känna mig speciell. Dessutom var det i Turkiet och jag träffade honom där tre år innan och jag har ett sådant starkt band dit. Åkte liksom dit varje år i tre veckor, träffade samma vänner (som var i min ålder, de var födda 95, 94 och 92).
Tarkan – Simarik - Radio Edit - Turkiet 2000 - 2010. Så mycket den spelades där nere. Har dansat mycket till denna kan jag säga er...
Hanna – Anropar försvunnen - Hela min barndom typ.
 
Vad gör dig riktigt förbannad?
Djurplågare och ytliga människor är det värsta jag vet.
 
Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
 
Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Alltså, ja, det tycker jag. När jag var liten hade jag förstås svårare att kontrollera mitt humör (har tyvärr ganska dåligt humör och jag har svårt att hålla inne min ilska ibland...) och nu har jag hittat mig själv och vet vem jag är m.m, men jag är definitivt samma Linnea. Jag är fortfarande lika viljestark och jag blir fortfarande lika arg när jag tycker att något är fel. Om jag tycker något är fel säger jag det. Jag har inte svårt att ta konflikter och jag tar liksom ingen skit. Det gjorde jag inte när jag var 10 heller. Utseendemässigt är jag väl också ganska lik... Hehe.