Ramlade över mina studentbilder som Linn tog på mig någon vecka innan studenten i våras. Det är med ett sorgset hjärta jag tänker tillbaka på den dagen. Hela våren hade jag ångest över studentveckan. Inte på grund av framtiden, vilken klänning jag skulle ha eller annat som de flesta studenter stressar upp sig över. Jag hade ångest på grund av min vikt. Hur jag skulle se ut i min bal- och studentklänning, vad alla skulle tycka om mina tjocka armar och hur ful jag faktiskt skulle känna mig i min fina, vita spetsklänning och (något tighta...) rosa balklänning. Det var det enda jag oroade mig över. 
 
Och så var dagen äntligen där. Dagen vi alla hade väntat på, drömt oss bort till när skolan var som jobbigast och faktiskt fantiserade om hur den skulle bli! Nu var det min tur att ha den bästa dagen i mitt liv. Men riktigt så blev det inte för mig. Som ni kanske vet äter jag antidepressiva läkemedel, och en av alla biverkningar är att man... svettas. Kopiösa mängder. När vi var i caféterian i väntan på att bli fotograferade svettades jag som en gris. Det verkligen rann i nacken. Jag fick sätta upp håret och gå ut i duggregnet och svalka mig. Inte nog med att jag gick runt och kände mig tjockast och fulast i världen... Svettig var jag också. Och lite autistisk som jag är försvann jag in i min egna lilla bubbla. Min deppbubbla. Jag försvinner ofta in i mina egna tankar och studenten skulle visst inte bli ett undantag. För där satt jag i caféterian och svettades i min ensamhet medan mina klasskompisar tjoade och var glada.
 
När vi sedan fick något att göra blev det dock lite bättre. Vi skulle tåga ner till Arenan och det var ganska kul. Sedan skulle vi lyssna på olika tal i Arenan och sedan var det dags för kortegetåget som var jättejättekul. Alla var så glada och alla hoppade till musiken. Det regnade och alla blev dyngsura (jag fick till och med byta om hemma, tur att jag hade två studentklänningar att välja på) men det struntade vi i! Jag hade nya, stela, converseskor på mig och det skavde som attan, men jag hoppade och tutade i min tuta ändå. Till och med jag (som är en deppig liten torrboll) hade kul på den där kortegevagnen.
 
Hemma var det mysigt. Mamma och pappa hade fixat så fint och jag fick jättebra och fina presenter av alla! Dock kände jag mig fortfarande fulast och tjockast i världen. Mitt hår var blött och låg slickat mot huvudet, Louise tog kort på mig och Marcus och visade mig sedan bilderna och då fick jag syn på min gigantiska dubbelhaka och blev ännu mer deppig. När alla sedan gick hem, åkte jag hem till Marcus eftersom vi bodde där då, och skulle vänta in kvällen och studentfesten. Jag hade köpt mig en biljett och tänkte gå dit på kvällen senare. Men jag och Marcus hade ett litet gräl och jag blev sjukt osugen på att gå dit och dessutom skulle ingen av mina klasskompisar gå dit (de skulle till någon lada ute på vischan och fira). Så jag gick och lade mig istället. 
 
Det är faktiskt med sorg jag tänker tillbaka på det här. Jag hade verkligen inte den bästa dagen i mitt liv. Mitt dåliga självförtroende gjorde att jag ständigt gick och tänkte "jag är så tjock, jag är så tjock, jag är så tjock" och då kan man ju inte ha kul. Att jag dessutom svettades så att mitt hår blev blött gjorde det ju inte lättare för mig precis... Och om jag ska vara ärlig hade jag nog ingen kompis i klassen egentligen. Visst tyckte jag om de flesta av tjejerna, men vi blev liksom inget mer än klasskompisar. Dessutom började de störa sig på att jag var borta så mycket (hade 80 % frånvaro ett tag, pga min depression) för jag antar att de trodde att jag bara skolkade pga skoltrötthet, så det blev lite osämja mellan oss för jag tycker inte att de har något att göra med varför eller hur mycket jag är borta ifrån skolan. Så, ja... Min student var allt annat än perfekt kan man säga. Mvh deppig svettpelle_95
Trots lite för tight klänning, omänskligt obekväm bh och skor som skär in i fötterna hade jag en bra kväll. Min baldejt bestod av en barndomsvän som jag sett växa upp och bli en ung man och hela kvällen umgicks jag med gamla kompisar. Med kompisar som jag har brottats med, bråkat med och spelat killerball på gympan med. Det kändes verkligen som ett avslut. Som ett farväl. För inte tror jag att vi kommer att ses mer. Visst att man säger att man måste träffas och visst kanske man faktiskt vill det, men livet kommer att komma emellan så om mitt sjätte sinne talar sanning, kommer vi aldrig mer att träffas. Inte allihopa tillsammans i alla fall. Det känns lite i barnhjärtat. Kommer sakna dem!
 
Nu mina vänner, ska jag äta lunch och sedan göra mig i ordning för jobb. Ett 14 - 22-pass väntar och jag är faktiskt riktigt nervös. Hur ska jag vara? Tänk om jag inte är duktig. Tänk om jag aldrig lär mig någonting och måste fråga 100000 gånger. Tänk om ingen gillar mig.... Är tankar som forsat igenom mitt huvud hela juni månad och nu är dagen D här. Det är läskigt men fortfarande väldigt kul. Nu är jag utbildad undersköterska. Wow.
 
Denna veckan ser ut som sådan:
 
Måndag: 14 - 22
Tisdag: 7 - 16
Onsdag: 14 - 22
Torsdag: 7 - 16
Fredag: 7 - 16
 
Nästa vecka (v. 25):
 
Måndag: 7 - 16
Tisdag: 7 - 16
Onsdag: 7 - 16
Torsdag: 14 - 22
 
Vecka 26:
 
Måndag: 7 - 16
Tisdag: 14 - 22
Onsdag:
Torsdag:
Fredag: 14 - 22
Lördag: 7 - 16
Söndag: 14 - 22
 
Vecka 27:
 
Måndag: 7 - 16
Tisdag:
Onsdag: 14 - 22
Torsdag: 7 - 16
Fredag: 7 - 16
 
...............
...
 
Nu orkar jag inte skriva mer. Jobbar hela resten av juni och hela juli. Min sista arbetsdag är fredagen den 1 augusti. Det är läskigt!! Nu är jag vuxen på riktigt. Förut har det bara varit praktiker och lite sommarjobb. Men nu är det liksom THE SOMMARJOBB. Hjäälp!
Klockan 09.30 på baldagen har jag fått tid hos en frisörsalong att fixa både hår och smink. Jag har varit inbokad på en annan salong klockan 12 för hår och 13 för makeup och jag känner att det blir lite tight med tid, så när Hultmarks (ni vet frisörsalongen vid fontänen ungefär?) ringde mig igår blev jag så glad! Jag vill ha en ganska naturlig look till balen. Min klänning är simpel och jag vill ha håret och sminket likaså. Lite lockigt vill jag i alla fall ha och jag har inte bestämt ifall jag vill ha i mitt löshår än... Jag fick en tid den 31/5 kl 12.30 (det är en lördag) att göra en liten provomgång på håret, så jag får bestämma mig då helt enkelt. Det är ungefär två veckor innan balen. På bilden längst ner till höger ser ni hur jag ungefär vill ha min balmakeup. Eftersom jag typ aldrig sminkar mig vet jag att jag inte kommer känna mig fin i en superstark balmakeup. Jag vill ha det lite simple, liksom. Vilken av frisyrerna ovan tycker ni att jag ska ha?